Om Vingkund...

Vingkund öppnades för allmänheten i slutet av september 1999
efter att jag under cirka 3 års tid försökt få en dialog med
ansvariga på Ving, deras ägare Scandinavian Leisure Group, SLG,
eller SLG's ägare Airtours PLC i England.

Innan Vingkund gjordes offentlig försökte jag under 6 månader få en diskussion med ansvariga via en lösenordsskyddad sajt. Jag ville få en dialog med Ving om oklarheterna bakom olyckan som jag, min man Rolf och 50 andra drabbades av och samtidigt ge Ving en insikt i vilka konsekvenser bristande kvalitetskontroll kan medföra.

Under dessa 6 månader fick jag flera kalla okänsliga avslag per brev. Därför öppnade jag sajten för att ge offentlighet åt hur "reseföretaget med trygghet och kontroll" behandlar en kund då allting går fel.

Om en olycka sker utomlands med svenska medborgare, så tillsättes en svensk haveriutredning, jämför t ex flygolyckan i Milano hösten 2001 eller Estoniakatastrofen hösten 1994. Då olyckan sker på landsväg och utreds av utländsk trafikpolis, så startas normalt ingen som helst utredning från Sverige, utan resultatet från polisutredningen inväntas och har det t ex blivit en fällande dom, så görs ingen utredning alls av svenska myndigheter. Som framgår av dokument på sajten har det gjorts en utredning av tyska polisen och chauffören har dömts för vårdslöshet. Jag och ett flertal andra passagerare tycker att Ving medvetet har lagt "locket på" då det fanns allvarliga brister både hos bussen och föraren.

Därför har jag gjort denna sajt och hade gärna sett att SLG, Scandinavian Leisure Group som äger varumärket Ving, på sin hemsida www.slg.se eller den nya MyTravel hellre svarar på mina frågor nedan, än klappar sig på bröstet för "flest nöjda resenärer", se "Gamla Nyheter" på SLG:s hemsida "2001-10-15" .

Då du får fel hotell, smutsiga lakan eller dålig mat... ja då kanske SLG är bäst, men om du har betydligt allvarligare och djupare saker att ta upp, då bekostar SLG advokater för att med sina resurser som miljardföretag vända en skadad privatperson ryggen och hitta möjligheter att döda kritiken.

Detta är bara några av de frågor, som hela tiden efter olyckan surrat i huvudet och tyvärr har jag ännu inte fått något konkret svar av ansvarig representant för SLG eller Ving.

Jag har efter ett möte, som jag fått till stånd tack vare webbsidan och informationen här, fått svaret att -"Bussens försäkringsbolag täcker dina skador".

Tack, det vet jag redan - det är samma ersättning jag får om jag är rattfull, saknar körkort och kör in i ett träd eller liknande och får motsvarande skador.

Jag undrar vem i SLG:s ledningsgrupp som hade satt sig i denna buss med bristfälliga bromsar och med oerfaren förare. Jag har ställt frågan både till Ving´s informationschef och dess dåvarande VD, men får inget svar.

Ingen skulle satt sig frivilligt i en sådan buss. Det hade jag naturligtvis inte heller gjort - om det inte hade stått Vingresor på bussen.

Det stora stöd jag har fått från massor av nya vänner, gör att sajten Vingkund visar att även den enskilda människan kan åtminstone visa att stora företag inte i skydd av bristande lagstiftning opåtalat kan "bära sig åt hur som helst".

Nu har jag på det här sättet möjligheten att berätta vad som har hänt mig - så att du kan skydda dig själv och din familj.

Jag önskar även att en lagändring kommer till stånd, så att det blir ett krav på en svensk haveriutredning då en olycka med svenska resenärer och allvarliga konsekvenser sker i annat land än Sverige - även när de sitter i en buss.

Tack,
Anne-Cathrine
December 2001