Jag heter Anne-Cathrine.
Jag överlevde en bussolycka när jag reste med Vingresor.

Bussen kraschade i 110 km/h in i ett betongräcke på tyska Autobahn. En person avled direkt, 23 skadades svårt och transporterades till 10 olika specialistsjukhus i Södra Tyskland, däribland jag själv. Vid räddningen deltog 12 ambulanshelikoptrar, 35 ambulanser och 17 läkare med 70 sjukvårdare.

Efter nästan ett år av rehabilitering på sjukhus började jag undersöka hur det kunde gå så här illa.

Första ledtråden kom från Svensk Bilprovning - besiktningsprotokollen visade att bussen hade sju 2’or vid besiktningen (Fem av dem direkt på bromsarna) och ytterligare två anmärkningar vid ombesiktningen som på något märkligt sätt ströks ur ombesiktningsprotokollet.

Den Tyska polisutredningen som gjordes efter olyckan visade att det fanns väsentliga fel på bromsarna och att ABS-bromsarna ej fungerade alls.

I den polisutredningen kan man läsa att föraren var helt oerfaren - det var första gången han körde bussen på Autobahn och han fick 1500 kronor för besväret - tre dagar vid ratten.

Researrangören Vingresor har inga egna bussar.
I polisrapporten kan man läsa att Vingresor köper sina busstransporter av Larsson Buss. Konstigt nog inte av erkänt pålitliga Larsson Buss AB, utan "Larsson Buss ekonomiska förening".

Det innebär att vem som helst köra för Vingresor. Det gjorde även ett litet företag som heter Bus Tour i Falun AB. Det företaget lades ner efter olyckan. De hade nämligen bara en buss, som jag tyvärr satt i när den kraschade.

När jag reser med Vingresor förväntar jag mig, som dom säger i reklamen, kontroll från “allt från skyltfönstren i din Ving butik till örngottet i din hotellsäng”.

Vingresor lovar trygget och säkerhet. En buss med nedslitna bromsar utan ABS och en helt oerfaren förare (som får 1500 kronor för tre dagars arbete vid ratten) tycker inte jag är samma sak som trygghet och kontroll.

När jag tar kontakt med Ving och berättar om de här konstigheterna blir bemötandet inte riktigt vad jag hade väntat mig.

Vingresors marknadsföring har ingenting alls att göra med hur de som företag hanterar ansvar och förtroende.

“Trafikolycka!” säger Ving och återbetalar resans pris (minus försäkringstillägget) samt en presentcheck på 4.000 kronor till alla resenärer - skadade likväl som välbehållna. Jag måste berätta att jag nu efter olyckan sitter i rullstol.

När jag föreslår att Ving skall ta en titt på besiktningsprotokollen säger dom att protokollen inte finns. Varsågod Vingresor, här är dom.

Inte riktigt vad man väntar sig av trygga, säkra Vingresor.

Det visar sig att Vingresor inte är ett tryggt svenskt företag utan del av en miljardindustri, Vingresor ägs av Scandinavian Leisure Group som ägs av Brittiska Airtours, världens största resekoncern med sex miljoner resenärer varje år.

Av egen erfarenhet kan jag berätta att man där inte får en chans att kommunicera med de som verkligen bestämmer.

Det är därför jag har gjort den här webb-sajten. För att berätta för så många som möjligt hur Vingresor hanterar ansvar och förtroende om någonting skulle gå fel och det som inte får hända händer.

Vad tycker Ving om det här? Ja, de har “för närvarande en slitig och omfattande korrespondens med den här kunden” - vilket inte riktigt är hela sanningen kan “den här kunden” berätta.

Någonting som gör mig väldigt glad är den uppmärksamhet av press och media som den här sajten har fått - stort tack till alla besökare som har skickat meddelanden till mig eller skrivit om Vingkund.

Med detta tänkte jag sluta den här korta sammanfattningen, och hoppas att du fortsätter till hemsidan för att läsa hela berättelsen om hur Vingresor hanterar ansvar och förtroende när en olycka sker.

Hälsningar,

Anne-Cathrine
December 2001

Till hemsidan.....